Sorgen är äkta – även efter ett förlorat husdjur.

Willie och Wiktor vid Gumrarö

Ur källan:http://www.news55.se/kronikor/sorgen-ar-akta-aven-efter-ett-forlorat-husdjur/ ”Jag tänker på Gustafs hund som försvann. Den hade varit borta i en vecka. Gustaf satt på trappan och ropade. Gick varv efter varv runt huset, kallade på sin kompis igen. Han kunde inte sova, gick upp mitt i natten: satt inte hunden vid dörren och väntade ändå? Nej.

Gustaf och hans hund hade levt tillsammans länge. Jagat ihop. Husse var vid det här laget i 80-årsåldern och hunden minst lika gammal i hundår räknat. Med stigande ålder hade Gustafs syn försämrats, till den grad att han nu bara såg skillnad på ljus och mörker. Det var inte längre han som gick ut med hunden. Det var hunden som gick ut med honom. Som såg till att han höll sig på vägkanten, som visste att släppa förbi en framrusande bil, som alltid hittade tillbaka hem.

Sökandet efter hunden fortsatte, vecka efter vecka. Snälla grannar ställde upp, gick skallgång i skogen, körde sakta längs smala bilvägar på spaning, frågade runt. Utan resultat.

– Han kan ha blivit skrämd och ligger och trycker under en gran, trodde Gustaf.

Men en hund klarar sig inte särskilt länge på egen hand. Gustaf vägrade inse att allt realistiskt hopp var ute. Ingen svarade på annonsen i lokaltidningen, ingen hade sett spår av hans vovve. Saknaden blev flera månader gammal, den gick inte över.

– Om vargen tagit honom skulle vi hitta pälsen, det har vi inte gjort så jag tror han lever, sa han, kanske mest för att trösta sig själv.

Till sist blev Gustaf tvungen att ge upp. En ny hund var inte att tänka på – hur skulle han kunna ta sig an en valp?

– Livet blir aldrig det samma, suckade han, som åtminstone hade velat få begrava sin bäste vän, hade velat veta vad som blivit hundens öde.

Var det bara ett djur?

Modern forskning visar gång på gång att närheten till ett husdjur är bra för hälsan, både den fysiska och den psykiska, och den positiva effekten gäller i högsta grad äldre personer.

Vi som saknar den där fyrfota kompisen kan avundas hussar och mattar när deras omsorger belönas med villkorslös kärlek.

Det är inte ”bara” ett djur. Vilket blir så tydligt när djuret inte längre finns.

Annonser

Om vivenius

Jag är 77 år född i Norrköping och än så länge gift sedan 55 år med samma kvinna.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Sorgen är äkta – även efter ett förlorat husdjur.

  1. Eddy Widborg skriver:

    En bra skildring – Eddie jag förstår ett det inte är en dagsfärsk händelse -men även jag har förlorat kompisar på detta sätt men jag har varit med om att en av våra kattor försvann ovh väckte mig tidigt en majmorgon när han satt och jamade på verandan efter 16 dygn och vi hade gett upp o vilken glädje! hälsar Eddy

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s